Avstavningshomografer är ord som kan tolkas som sammansättningar på minst två olika sätt.
Man får då tillåta fallet att en av tolkningarna betraktar ordet som osammansatt, eller åtminstone som en betydelseenhet, som i exemplet kolik (1. kolik (magåkomma) 2. ko-lik (koliknande el. död ko)). Att ordet i båda tolkningarna kan avstavas på samma sätt (ko-lik) utgör då inget hinder. Av samma anledning kan vägras godkännas eftersom tolkningen vägra-s (passiv form av vägra) kan sägas utgöra en betydelseenhet.

I detta sammanhang räknas ord med grammatiska suffix inte som sammansatta.
Därmed kan ord som modern, fasan, predikat, brons osv. inte räknas som avstavningshomografer eftersom deras bägge tolkningar med denna konvention svarar mot osammansatta ord. En lämplig beteckning på denna kategori skulle kunna vara 'grammatiska homografer'.

Vissa grammatiska suffix, bl.a. '-ande', '-or' och '-en' har dock även en annan självständig betydelse. Detta leder till en ganska rik samling av godtagbara avstavningshomografer av typ 'luftande', 'eldande', 'fjällen' osv.

Det bör understrykas att vissa sammansatta homografer faller utanför denna samling eftersom de inte är avstavningshomografer. Hit hör utmärkta flertydigheter som 'urval', 'luftburen' och 'jordmånen'. (En tänkbar beteckning på sådana homografer skulle kunna vara 'wästbergare'.)

Namn och namndelar är tillåtna. Sophus och fulhambo måste betraktas som värdefulla avstavningshomografer.

De tre kategorierna A, B och C har inte införts av rent knappologiska skäl.I själva verket avspeglar de tre typerna tre typiska förhållningssätt till olika avstavningshomografer.
En lyckad A-homograf (ostrikt, stolpar, pytteliten...) frambringar ofta en upptäckandets glädje som när man hittar en fyrklöver.
En B-homograf (brak-teater, harp-alt, kris-piga...) verkar däremoten aning provocerande genom sin kombination av oantastlig ordbildning och meningslöshet. Man kan också få känslan av något potentiellt användbart, ett ord som väntar på sin betydelse.
En C-homograf slutligen ( irre-parabel, marsipang-ris, plåtter-mos...) är en sorts mental fälla som ibland lämnar en i ett tillstånd av absolut frihet,innan man lyckats sortera ut rätt tolkning. Man gläntar under ett kort ögonblick på dörren till den värld där det finns irrar, marsipanger och plåtter.